Det börjar synas att vi bygger hus nu!

Eftersom min idé om att steg för steg dokumentera bygget och publicera stegen i bloggen inte har funkat så bra (jag skyller på barnen, det är inte jag som är lat..) så kommer här en kort recap och en bild på det senaste:

1. Pappadagarna

Magnus spenderade de tio pappadagarna nästan dygnet runt ute på tomten med svärfar samt varje följande helg och kväll efter jobbet för att se till att grunden (inklusive golvvärmen och alla rör för vatten och avlopp) var färdig för gjutning till betongfirmans intåg. Med se till menar jag inte "övervakade" utan det manuella arbetet. Bra jobbat!

2. Gjutningen

Tisdagen 8 maj gjöts grunden. Eftersom grannens vattenpump gick sönder och maken och svärfar inte fick upp något vatten ur den gamla brunnen blev det lite stressigt med vattning av betongen. Som tur är ställde svågern och svägerskan upp med vatten från deras brunn med den trevliga bieffekten att de själva blev utan vatten ett tag.. Dagen efter när den andra fantastiskt trevliga grannen hörde om vår vattenbrist körde han dit en kubik (!) vatten åt oss. Det känns som kärlek :-)

3. Husleveransen

Onsdagen 16 maj så kom huset (plockepinnet). Eftersom det inte gick att komma ända fram till tomten med långtradaren (eller det går, men för att komma därifrån skulle den behöva backa i några hundra meter på småvägarna) så lastades allt av på fältet en bit bort. Takstolarna var så stora att de inte gick att köra med hjullastaren och lämnades på fältet.

4. Stomresningen

Dagen efter var det röd dag (kristi himmelfärds) och då hände inte mycket, men sen dess har det rullat på. Först restes ytterväggarna och den bärande väggen på bottenvåningen, sen kom väggarna på övervåningen upp. Medan vi var i sommarstugan i helgen (satte tak på svärfars nya förråd) så satte de upp takstolarna och igår började de lägga råspont på taket. Kolla in vårt hus!

Det är inte lätt att vara liten

Ja tack, gärna allt på en gång!

Igår hade jag en stressig dag. Livet som föräldraledig när man inte har ett kolikbarn kan annars med rätta anses hyfsat soft även om dagarna inte direkt består av att lata sig.

Men, i helgen så var vi i sommarstugan och när vi skulle hem så gjorde jag något dumt. Jag glömde min jacka. Inte så farligt tänkte jag eftersom det knappast är något jackväder ute. Jag klarar mig till på fredag när vi åker upp igen (nu är det svärfars tur att få hjälp med husbygge). Amen ja just ja. Jag har ju mina nycklar i jackan. Det var inte så bra kanske. Vi har nämligen inga extranycklar eftersom vi bor i andra hand och nycklarna har en kod på sig som gör att nyckelmakare vägrar att kopiera dem. Ok, makens nycklar får jag ta hand om den här veckan då och nåde mig om jag låser in dem i lägenheten av misstag (lite stresspåslag bara av detta).

Igår då så börjar det magiska klockslaget 14:00 närma sig när det är dags att hämta storasyster från dagis (jag vet att det heter förskola). Vagnen är i bilen så jag njuter lite på förhand av att jag bara behöver bära sonen och skötväskan den sträckan (parkeringen är ju några minuters promenad från huset + de tre trapporna utan hiss) och inte behöver bära ned vagnen eller det tunga och otympliga babyskyddet. När klockan är tjugo i två så slår det mig plötsligt att det nog inte bara var husnycklarna som ligger i jackan, la jag inte bilnycklarna där också? Jomenvisst.

Detta borde i vanliga fall inte vållat några större problem eftersom maken också har den andra bilnyckeln. Men självklart har han tagit med sig den till jobbet. Det är bara tio minuters promenad till makens jobb (vilket btw inte är särskilt mycket roligare än att promenera 10 minuter till dagiset men då har man iaf tillgång till bilen och vagnen sen vilket gör livet mycket roligare om man tänkt att spendera resten av dagen någon annan stans än i hemmet) så jag skulle kunna gå dit med ungen i famnen och hämta nyckeln och bli lite sen till dagis. Om det inte vore för att maken, just idag av alla dagar, är i stan (en timme kommunal resväg) på möte. Kul.

Jag hinner panika en liten stund till jag kommer ihåg att vi har en paraplysulky på vinden. Bär på sonen i babysittern och skyndar till sovrummet för att dra på mig jeansen. Av någon anledning får jag för mig att det är fri passage i hallen (vilket det aldrig är) och drar in ena stortån i babyskyddet som står i hallen som vanligt. Får en jättetjusig spricka mitt på stortånageln och ignorerar blodet som väller (ja, lite överdrivet kanske) fram uppepå och under nageln. Mumsigt.

Springer upp på vinden och drar fram vagnen medan ungen skriker i babysittern i hallen. Dammar av den och bäddar till den så att lilla månadsgamle sonen kan sittligga någorlunda bekvämt. Bär sedan ned vagnen och sonen för trapporna (både inomhus och utomhus såklart) och hastar iväg med den svårstyrda skitvagnen till dagis.

Slutet gott allting gott (och svettigt). Idag har jag både husnyckeln och bilnyckeln och livet är underbart!

Dotterns senaste installation

Alla som känner vet att dottern hyser en stark aversion mot kläder och gillar att gå utan. Detta gäller även hennes dockor.

Sonen och katten hänger

Släkt med farfar?

Jag sover inte..

...jag tänker!

Recap 1 - Bebisen

Jag har ju varit gravid och graviditeten slutade faktiskt med födelsen av vår son (eller pojkflicka som dottern till slut kompromissade sig till) den 12 april, vilket man skulle kunna anse är anledningen till att jag inte hunnit uppdatera bloggen..

Efter en ganska segdragen igångsättning kom han ut med faslig fart efter att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på en halvtimme. Tolv minuters krystning kändes verkligen som ingenting jämfört med dottern där jag höll på i en och en halv timme för att få ut henne.

Här är han, 55 cm lång och 4125 g tung:

För en vecka sen var vi på BVC (bebin växer som ogräs och var då uppe i 58,5 cm och 4640 g) och försökte oss på del två av storasysters fyraårskontroll. Första gången klarade vi av att kolla längd och vikt och den här gången klarade vi av bildpärmen. Om två veckor ska vi dit igen och hoppas då få syn- och hörseltestet gjort. Vi får se, det är inte för intet som hon kallas för Trotstrollet numera. Hon är hyfsat snäll med lillebror i alla fall:

Här assisterar hon vid hans första bad:

Fabulerar

Pratar med dottern om dammsugning och hon tar upp en Sindyoutfit från golvet och säger att den är skräp eftersom det är klippt. Det är alltså ett hål i ärmen. Jag frågar lite spydigt vem som klippt i dräkten och hon säger som vanligt:
- Det var inte jag.
- Nähä, vem var det då?
- Det var soffan som använde saxen och klippte den..