Igår hade jag en stressig dag. Livet som föräldraledig när man inte har ett kolikbarn kan annars med rätta anses hyfsat soft även om dagarna inte direkt består av att lata sig.
Men, i helgen så var vi i sommarstugan och när vi skulle hem så gjorde jag något dumt. Jag glömde min jacka. Inte så farligt tänkte jag eftersom det knappast är något jackväder ute. Jag klarar mig till på fredag när vi åker upp igen (nu är det svärfars tur att få hjälp med husbygge). Amen ja just ja. Jag har ju mina nycklar i jackan. Det var inte så bra kanske. Vi har nämligen inga extranycklar eftersom vi bor i andra hand och nycklarna har en kod på sig som gör att nyckelmakare vägrar att kopiera dem. Ok, makens nycklar får jag ta hand om den här veckan då och nåde mig om jag låser in dem i lägenheten av misstag (lite stresspåslag bara av detta).
Igår då så börjar det magiska klockslaget 14:00 närma sig när det är dags att hämta storasyster från dagis (jag vet att det heter förskola). Vagnen är i bilen så jag njuter lite på förhand av att jag bara behöver bära sonen och skötväskan den sträckan (parkeringen är ju några minuters promenad från huset + de tre trapporna utan hiss) och inte behöver bära ned vagnen eller det tunga och otympliga babyskyddet. När klockan är tjugo i två så slår det mig plötsligt att det nog inte bara var husnycklarna som ligger i jackan, la jag inte bilnycklarna där också? Jomenvisst.
Detta borde i vanliga fall inte vållat några större problem eftersom maken också har den andra bilnyckeln. Men självklart har han tagit med sig den till jobbet. Det är bara tio minuters promenad till makens jobb (vilket btw inte är särskilt mycket roligare än att promenera 10 minuter till dagiset men då har man iaf tillgång till bilen och vagnen sen vilket gör livet mycket roligare om man tänkt att spendera resten av dagen någon annan stans än i hemmet) så jag skulle kunna gå dit med ungen i famnen och hämta nyckeln och bli lite sen till dagis. Om det inte vore för att maken, just idag av alla dagar, är i stan (en timme kommunal resväg) på möte. Kul.
Jag hinner panika en liten stund till jag kommer ihåg att vi har en paraplysulky på vinden. Bär på sonen i babysittern och skyndar till sovrummet för att dra på mig jeansen. Av någon anledning får jag för mig att det är fri passage i hallen (vilket det aldrig är) och drar in ena stortån i babyskyddet som står i hallen som vanligt. Får en jättetjusig spricka mitt på stortånageln och ignorerar blodet som väller (ja, lite överdrivet kanske) fram uppepå och under nageln. Mumsigt.
Springer upp på vinden och drar fram vagnen medan ungen skriker i babysittern i hallen. Dammar av den och bäddar till den så att lilla månadsgamle sonen kan sittligga någorlunda bekvämt. Bär sedan ned vagnen och sonen för trapporna (både inomhus och utomhus såklart) och hastar iväg med den svårstyrda skitvagnen till dagis.
Slutet gott allting gott (och svettigt). Idag har jag både husnyckeln och bilnyckeln och livet är underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar