Även fast vår (presumtiva) bankkvinna verkar mer än lovligt förståndshandikappad/arbetsskygg/eller vad fan det är för fel på 'na, så gäller iaf vårt lånelöfte på 3,45 miljoner och det klarar vi med den budget vi har. Det blir troligen ett hus snart. Ska komma ihåg att uppdatera efter fredagens möte.
Gullestund efter tandborstningen i kväll när lillsötet satt och ylade "du vaarg du vaarg kom iiiiiinte hit, ungen min får du aldrig!" om och om igen. Hon hann med säkert 15 vändor innan hon såg att hon hade publik och var tvungen att avbryta.
Förra veckan när gubben var hemma (förkyld med feber, och i princip döende förstås, typ hela veckan och hemma från jobbet mån-fre) så var dottern på dagis (medan jag försökte plugga och sova efter mina extranätter trots döende make i samma lägenhet). En eftermiddag efter dagis sitter jag och filar på byggprojektet vid datorn när dottern kommer med den här i handen:
Hon förklarade att hon skulle skjuta mig. Vad säger man? Senare under kvällen när jag jagar henne (det är en lek, ring inte soc.) springer hon in i lekrummet och plockar upp legopistolen och vänder sig mot mig och siktar. Kul, hon vet hur man ska använda den också! Ja, ja, barnprogrammen är fulla med skjutvapen av olika slag så det är väl bara att vänja sig.
Idag hade hon gjort två nya legopistoler, en till sig och en till mig, och så ville hon att vi skulle skjuta tigern under soffan. Sött. Jag sa att om den bara är under soffan och inte gör oss något så tycker jag inte att vi behöver skjuta den. Vet inte om det var min oentusiasm för jakt som gjorde det eller mitt generella ointresse för att leka för tillfället. Gick iväg gjorde hon iaf. Haha, mother-of-the-year award, come to me!
Dotragullet är iaf kreativ. Här är siameshuvudfotingen jag skrev om förut:
Gubben och jag är lite besvikna dock, hon verkar regrediera. De första huvudfotingarna var mycket mer imponerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar